Mitt ana liv

Imorse runt 10 tiden körde jag med min step up bräda i 20 minuter och klockan 13 träffade jag en kompis och vi gick i ca 45 minuter och prata. Sen gick jag och la mig ett par timmar eftersom jag ska jobba inatt.

När jag vaknade stog jag på min step up bräda i 20 minuter igen, så jag har fått rätt ok motion idag måste jag säga. Sen åt jag grönsaker i ugn med keldas ostsås ovanpå och lite peppar. Det är 480 kalorier i en förpackning, så jag har fått i mig ca 90 kalorier idag har jag räknat ut. Men då har jag inte räknat med dom 3 halstabletterna jag absolut skulle smälla i mig imorse utan vidare *suck*. Men det kan ju inte vara så mycket kalorier i 3 sockerfria halstabletter. 

Nä nu har jag inte tid med detta längre, jag måste åka iväg till jobbet, så jag får springa mer inatt och hoppas på att jag förbränner lite mer kalorier *L*  

I början av veckan gick det ganska skapligt. I måndags så höll jag igång en hel dag. Jag städade, tvättade fönster, bytte gardiner, diska och baka till mitt "kalas"., jag höll på från klockan 6.00-21.00. Sen var jag slut i hela kroppen, men nöjd att få arbeta lite och känna att jag gjort nytta samtidigt som de brände lite kalorier.

Men sen på onsdagen började det tyvärr spåra ur, då mina släktingar kom för att fira mig att jag fyllt 23. Då blev det ju en massa kakor, bullar och glass, och så ställde jag mig på step up brädan på kvällen då det var alldeles för mörk för att ta en promenad.

På torsdagen blev jag tyvärr förkyld, och jag motionerar och utför inte så mycket pfysiska aktiviteter då jag är sjuk eftersom det kan förvärra sjukdomsförloppet. Det är bättre att försöka bli lite friskare och lägga motionen åt sidan ett tag. På fredagen kännde jag mig mycket bättre, då jag inte åt så mycket och så träna jag faktiskt på step upbrädan i 50 minuter. Men sen spårade det ur ännu mer när det kom till igår, lördag. Tok förkyld som jag va gick inte att träna, men jag blev bjuden på restaurang och åt onyttigheter eftersom det inte fanns så mycket annat på den restaurangen och välja på. Och idag, söndag, åkte vi till mormor och åt stek och äppelpaj med vaniljvisp.

Hade "tappat" rösten imorse då jag knappt fick fram något ljud men det är lite bättre nu. Men inte så bra att jag kan träna och försöka göra mig av med lite kalorier. Så det känns verkligen hopplöst, och imorgon är det vägning *suck* det kommer nog inte bli sånt bra resultat *himlar med ögonen*

Jag hoppas att jag klarar av att gå ner ½ kilo till tills på måndag, då jag brukar skriva upp hur mycket jag gått ner udner veckan, om jag gått ner någonting överhuvudtaget dvs. Det är 3 dagar dit, men tyvärr så ska jag, mamma och mammas kusin Lotta på restaurang imorgon och dessutom blev jag bjuden på mat hos mormor på söndag *suck*.

Jag försöker hålla mig borta från att träna något just nu, eftersom jag åkte på en kraftig förkylning på jobbet igårkväll. Jag fick jätteont i halsen och snuvig som jag vet inte vad! Och jag vet ju att det är bättre att låta förkylningen lugna ner sig innan man börjar träna igen, annars kan det ju bli värre och ta ännu längre tid innan man kan komma igång igen.

Det visar sig nog så småningom vart jag landar på måndag, jag är mer orolig att det inte ska finnas smalmat på restaurangen imorgon, då vi ska gå och äta på ett ställe jag aldrig varit på hmmmm

En i min släkt håller på ta sig ur ett alkoholberoende och går på ett beroendecenter. Han själv och vi i min släkt, som vet om hans beroende, tycker att de går förvånansvärt bra för honom. Tills idag .

Vi hade en liten släktträff, och då började de med att en tog med sig whiskey(stavas?), alla vet som sagt inte om hans beroende och att han går på behandling. Han ställde undan den i skåpet. Då skännde jag en otrolig lättnad inombords och jag var jätteglad, tills vi satt oss och åt. Då tog han med öl. Jag kännde tårarna bara ville fram, men gjorde mitt bästa för att hålla dom borta.

Om jag börja gråta vid bordet så skulle dom som inte vet om hans problem med alkohol börja undra vad som pågår. Det förstörde hela min dag

Jag försökte hålla humöret öppet, men dom såg in i mina ögon och alla viste att de va något som va fel. Men jag skyllde på att jag var trött, eftersom jag jobbat under natten och inte fått sova ut. Så jag fortsatte och hålla masken så gott jag kunde.

När jag kom hem började jag storgråta. Vet inte vad jag ska ta mig till, vill han verkligen komma in i gamla vanan igen med spriten

Dessutom tog han fram whiskeyn och drack slut på allt tillsammans med en annan

Fy fan vad besviken jag är! Och här försöker man hjälpa honom och stötta in i de sista och så kan de förstöras på en enda dag. Om beroendecentret får reda på att han druckigt så kan de ju vara så illa att han inte får gå kvar, då kommer han ju absolut in i de vanliga takterna igen. Han som tom sa till mig i torsdags att han var så glad att jag fick upp ögonen på honom och nästan tvingade honom till att skaffa hjälp. Va fan ska jag mer kunna göra för att det inte ska bli värre  *suck*

Här försöker man kämpa sig ner i vikt och de tar flera flera veckor innan de syns resultat. Och den där jäkla pizzan jag åt igår förstörde ALLT

En enda maträtt förstör hoppet, suget och viljan att fortsätta. ½ kilo i vikt har jag ökat tack vare äckelmaten. Jag ska jobba inatt, så jag hoppas veckligen jag kan springa av mig dendär halvan.

Men inte nog med det så är jag bjuden på mat imorgon klockan 13 hos mina föräldrar. Dessutom kommer morfar och Kerstin dit. *suck* ännu mer mat och naturligtvis efträtt. Har redan gått upp ett halvt kilo denna vacka, men de räckte tydligen inte. Vad har jag gjort för att förtjäna detta

Det är vägning på tisdag med. Inte kommer jag kunna banta bort dom kilona som jag gått upp denna vecka. Alltså hur roligt är det att ha viktökning i sitt diagram på kalorier.nu ? Det har aldrig hänt förr och jag trodde att det ALDRIG skulle hända. Hur ska jag kunna hitta min vilja tillbaka efter denna vecka

Idag va pappa hos mig och skulle lägga klart golvet. Stackarn hade sån otur att han sågade i en spik och sågen slant på andra handen så jag fick skjutsa in honom till jourmottagningen och där fick han sy 5 stygn

Sen skjutsa jag hem honom och mina föräldrar kom med förslaget "vi kan äta ute idag". *suck* Om det fortsätter såhär kommer jag ju bara trava upp i vikt igen ju. Jag som är van att hålla mig kring 100 kalorier om dagen. Hur fan ska detta sluta Kommer ju sluta med att jag ser ut som en sprängd luftballong som rullar fram på vägarna

Det blev en kebabbpizza med vitlöksås. Jag var mätt redan efter 1/5 del. Men fick sitta och tvinga i mig lite mer. Till slut gav jag upp och hade ätit nästan halva pizzan. Allt för att slippa tjatet från föräldrarna igen

Jag gick 50 minuter i den stekheta solen. Vilket tog enormt mycket på mig, jag har gått ner 1 kilo idag Fast jag åt en bakelse inatt när jag jobba Fast jag min kropp kanske behövde de eftersom jag har gått ner 1 kilo och det är bara från igår *L*

Nu känner jag mig faktiskt lite stolt över mig själv

Jag som hatar allt vad träning heter och innebär gick faktiskt 40 + 40 minuter idag + att jag hoppa hopprep i 15 minuter sammanlagt. ag tror att min kropp mådde bra av de och jag borde tänka över om jag ska gå minst 40 minuter varje dag. Speciellt nu när jag har satt upp en målvikt till nyår, att väga 16 kilo mindre. Det innebär ju att jag måste gå ner 0.6 kilo i veckan. 16 kilo till nyår kanske inte är realistiskt? Även om jag nu inte går ner domhär 16 kilona så kommer jag nog ändå vara glad om jag ger allt vad jag har den tiden som är kvar. Fast jag inte lyckas kanske, så har jag iaf försökt. Och det är ju ändå huvudsaken

Jag hade googlat på några sidor på för proana. Och så kika jag in på en blogg. Hon skrev att hela idén om att pro ana skulle vara någon livsstil. Hon såg hellre att de är en sjukdom. Och så hade hon varit inne på en annan blogg som hade bloggat om sin pro ana och skrivit en komentar i sin blogg vad hon tyckte om det.

Sen hade hon sökt lite mer, vad jag förstått och kommit in på ett forum för proana i något forum där och sett vad folk har skrivit. Och sen hade människan satt ut en länk till sidan. Alltså fatta hur många ungdomar som kan gå in och läsa vad som står, och sen göra lika dant själva. Dom flästa som är pro ana försöker ju "dölja" sina sidor så mycket som möjligt, just för att unga som inte redan är involverad i de ska få tag på material om anorexia och eventuellt testa själv. Så jag blev så upprörd när hon hade skrivit ut länken på sin blogg. Och dessutom fattar jag inte heller. Hon skrev "av en ren slump hamnade jag igen på sånna sidor när jag var och googla", jag menar hur hamnar man av en ren slump på sådanna sidor om man inte söker på anorexia eller anamia? De är något jag inte kan förstå *arg*

Nu sitter jag här och grinar, igen. Jag har varit så känslig för de lilla minsta nu i en månad. Kan sitta och storgråta för ingenting. Men jag vet ine vad som är fel, bara att allt känns skit.

Varför kan man inte dö när man själv vill? Jag vill inte leva, allt är skit. De skulle vara lätt att ta livet av sig. Men det som hindrar är mina föräldrar. Det är där haken sitter. Men hur ska jag kunna leva i en värd som man inte vill vara i? Varje dag är en ny plåga.
 
En gång skrev jag en liten dikt om hur jag ser på verkligheten:

Verkligheten är en mardröm..
Mardrömmen är verklighet..
Men mardrömmen är inte så farlig bara man vaknar..
Men när man väl vaknar märker man..
Att man är kvar i mardrömmen som kallas verkligheten..