Mitt ana liv

Idag har jag tränat till max. Jag tränade så mycket att jag höll på att kräkas. Men det känns skönt, nu när det är över, att jag för en gång skull känner att jag tränat så mycket att jag slipper känna oro och ångest över för lite träning.
Men hur mycket träningsvärk kommer jag att ha imorgon? Det återstår att se *L*


Igår var jag så ledsen och nere. Pappa hörde inte av sig då jag fyllde år, utan jag fick ett elakt sms dagen efter. Han bryr sig inte om mig överhuvudtaget. Bara för att mamma och pappa är mitt uppe i en skilsmässa så ska ju inte det drabba mig. Han kan ju knappast skilja sig från sina barn?

Jag förstår inte, han har sagt att han älskar mig i 23 års tid, och helt plötsligt skulle jag lika gärna kunna vara död för honom. Jag är bara luft, genomskinlig. Det är något jag aldrig kommer att förstå, hur kan en person ändra sin personlighet bara sådär?

Det känns så rutet alltihop. Nu betyder uppenbarligen bara hans nya, vad hon nu heter och bor, allt för honom. Pappa har blivit sedd med ett barn i handen, hennes  barn kan han allt hålla i handen. Men sitt eget barn skiter han i. Vad har jag gjort för fel?

...ingenting kommer att bli som förut...