Alldeles seg..
Från det att jag vaknade idag har jag haft sprängande huvudvärk, känner mig skakig, har ont i magen, mår illa och samtidigt skithungrig. Jag har tagit 3 treo som inte tycks hjälpa ett skit och druckigt 4 koppar kaffe. Jag kan verkligen inte äta när jag är såhär hungrig och illamående. Vilket iof är bra. Men tänk om huvudet ville ge med sig nångång, va skönt det hade varit!
Jag har alltså inte motionerat något idag men däremot så har jag städat hela huset, passa på att tvätta två maskiner. Och nu när jag sitter här och äntligen lugnat ner mig lite för idag så känner jag huvudvärken mer än någonsin! Fy så illa! Undrar om jag börjar få feber med?!? Har inte jag något immunförsvar överhuvudtaget kan man undra??
Va fan ska jag göra????
Ytterligare en dag att gå igenom..
Som vanligt vägde jag mig imorse och vågen visade 0.3 kg mindre. Men inte är jag glad för de. Att de ska va så jäkla svårt att gå ner i vikt och men hur enkelt som helst att gå upp. Det är så himla orättvist.
Igår levde jag på kaffe och vatten, det gick jättebra eftersom jag inte känner någon hunger längre. Det är som bortblåst. Och när jag inte känner mig hungrig så kännnde det inte som att jag går ner i vikt heller. Kanske står min kropp på svältläge?
Då måste jag alltså äta något för att min matsmältning ska komma igång igen, men nu när det går så bra ska jag verkligen förstöra det? Svaret är nej!
Mormor ringde igår och ville promt bjuda mig på middag, mamma skulle tydligen också komma. Så jag är väll så illa tvungen att stoppa dendär jävla gaffeln i munnen. Då blir de mat för en hel månad framöver. Säkert plockar hon fram en massa bakelser, som vanligt.
Nuförtiden mår jag så illa efter att jag ätit en kaka eller bulle. Min kropp har, tack och lov, vant sig av med allt socker. Det är inget som behövs. Dessutom kan förmycket socker leda till diabetes.
Nä här sitter jag och babblar på när det är såligt ute och kan gå ut en sväng innan det blir försent. 
Ny dag
Sitter här och klurar på vad som kommer att hända idag. Och det är inte mycket. Idag ska jag försöka göra allt för att endast dricka kaffe och vatten. Men de skulle inte förvåna mig om jag sitter där med en sked i munnen och äter gröt eller andra äckligheter.
Det går mot sommaren och solen skiner. Snart går alla med snygga linnen och visar sin underbara kropp när jag själv går i tröjor och gör allt för att täcka min veta kropp. Ytterligare en sommar med depression *suck*
fundera, funderar & funderat + särbo
Ja de är just nu ännu mer kaos i min tillvaro, mer än det någonsin har varit!
Jag har funderat över om jag är värd någon blogg överhuvudtaget, eftersom jag knappt är här och skriver något då mår som sämst kan jag inte ens gå in på min blogg och läsa vad jag tidigare har skrivit. Att jag nu mår så dåligt och vill bara vara där jag va för ½ år sen.
Men nu har jag kommit till en punt där jag har bestämt mig för att ha kvar denna och gå in oftare och skriva några rader. Fast det bara är goja.
Jag ser fram emot dokumentären idag på 3 an som handlar om anorexi. Jag hoppas detta program kommer ge mig en ny kick och start på livet (ytterligare en gång) Jag ska tom spela in det tror jag, så om det är något vettigt så ska jag spara och titta på när livet suger som värst.
Ja som rubriken lyder så tog jag och sparka ut lögnhalsen. Så det har varit ett kaos. Jag älskar honom samtidigt som jag hatar honom. Han står ivägen för mig och mina banor i livet. Vi har bestämt att vi ett tag ska leva på olika håll och ta en paus från vårat förhållande och se om problemet rätar ut sig. Men det tror jag knappast.
Jag har träffat en tjej som har ungefär lika värderingar på livet som mig. Dessutom tror jag hon också vill hålla en strikt diet, precis som mig. Fast hon tycks lyckas bättre. Hon är söt och det kanske kan vara vändningen på min tillvaro....
..vem vet, vem vet...
ska hitta, ska finna, ska tillbaka!
Kan andra, kan jag! Men just nu sitter jag med hyper ångest. Innan jag kikade på thinspo så åt jag 3 mackor, en stor kopp choklad och 1 portion mannagrynsgröt. Ja, det är så man äter efter läkare och ssk fått upp mig på 9 kilo till. Fy fan va äcklig jag känner mig!
Ja 3 mackor, 1 portion gröt och choklad är nog lika mycket som jag fick i mig på två veckor förut, om inte tre! Shit! Fan va äcklig jag känner mig.
JÄVLA SJUKVÅRD! JAG är INTE SJUK! idioooooooter!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
hatar läkare som tror att dom ska kunna "bota" mig
Blev intagen på ett behandlingshem och fick diagnosen anorexia nervosa IGEN, oj vad jag blev förvånad..
Och nu tror läkarna att jag är på bättringsvägen, vilket jag varken är eller vill vara. VARFÖR KAN DOM INTE BARA LÄMNA MIG IFRED?
Nu tack vare deras s.k. hjälp har jag gått upp 9 kg! Fatta 9 kilo! Hur ska jag kunna få tillbaka fomen och motivationen igen? Det kommer aldrig gå....
nu sitter jag här igen
Dom här dagarna har jag inte gjort så mycket, gått mellan soffan, sängen och gett katterna mat lite då och då. Jag verkligen hatar mitt liv just nu, en >>pissråtta<<. Det är verkligen fint att folk trampar på en som redan ligger. Jag pratade med mamma idag, eftersom jag kom ihåg att jag ska besiktiga bilen på tisdag. Så hon har tyvärr lappen med med tiden.
Jag ringde henne om tiden de på tisdag och som svar fick jag: "Hur ska jag kunna veta de, jag har inte lappen här och jag sa vilken tid det var förut när vi pratade. Fan vad slarvig du är, du måste börja skriva upp saker och ting så att du inte glömmer. Du får börja ta ansvar för ditt liv och stå på egna fötter".
SNÄLLT mamma, tack för hjälpen. När hon behöver ha hjälp med sin bil kommer hon allt som ett skott, eftersom hon aldrig i hela sitt liv behövt fylla på luft i däcken. Så nu när hon behöver ha luft i ena däcket så kommer hon till mig. Men jag ska minsan klara allt själv. Det är inte så konstigt att jag blivit den personen jag blivit.
Ana är fortfarande på rymmen, hon har övergått till något jag inte ens vet själv. Först äter jag när jag vaknar, vaknade vid 4 i morse, och äter frukost för att sen vid lunch försöka få ana tillbaka, och sen på kvällen sitter ajg där igen med en gaffel i munnen. Vad de klassas som vet jag inte. Men så mycket vet jag att det inte är likt mig.
Nu känns det som att jag sitter här alldeles egotrippad och baar skrier om mig och mitt liv, men jag vet att det är många andra som är i samma tjocka äckliga gröt. Men det känns som om man är ensammast i världen och försöker ensam kämpa mot alla inkräktare som vill bestämma över andra..........
Nog med babbel och tycka-synd-om-sig-själv nöt.
Nu ska jag ta mig en sobril och försöka slappna av. Klockan är inte ens 19.30, men jag orkar inte med detta längre, det är bättre att försöka sova någon timme och hoppas på en vädning på livet snart ska komma. Men det gör den väll aldrig......
Bädda ner mig i sängen och hitta tröst hos nallen, nu när min idiotiska sambo är på vift
som värst...
Men jag klarar inte ens av att ta livet av mig. En misslyckad person från början till slut. Varför finns det liv på jorden, det man gör är att dö i slutändan iaf. Alla tjatar på mig. Det känns som om jag kommer längre och längre ifrån mamma också efter det med skilsmässan mellan mina föräldrar och jag har ingen kontakt med pappa heller. Jag tror att mamma och jag kommer tappa den goda kontakten med, vi som har varit så tät fram tills nu. Men nu känns det som att hon också trycker ner mig.
Jag har även förlorat Ana, så det är alltså ingenting som går som det ska. Min status på livet just nu: okontrollerat.
Mina vänner ser mig alltid som stark person som har kontroll på livet. Men i min ensamhet sitter jag och gråter som ett otröstligt barn.
Jag hade trott att skriva ner detta skulle få mig att må lite bättre, men det är snarare ett bevis på att mitt liv är misslyckat. VARFÖR LEVA?
börjar undra...
Men det är ju bara struntprat. Om man har viljan och motiovation så kan man visst gå ner mer än 10 kilo. Så jag fattar inte vad den pladdrande läkaren pratade om. Det är ju jättemånga som klarar av att gå ner 10 kilo. Ibland börjar jag undra hur vissa tänker. Det låter bara så sjukt att man kan säga något sånt.
När man tror sig ha en riktig vän...
Hela denhär dagen är skit! Fick veta av min s.k. pojkvän att han har varit otrogen med min allra bästa vän, som jag trodde hon va. Hur fan kan man ligga med sin kompis pojkvän? Framför allt hur kan man vara otrogen och fortfarande ha kvar samvetet?
Otrohet är bland det värsta jag vet. Jag som trode detta förhållande va ganska skapligt.
Han säger att han ångrar sig och skulle vilja att klockan drogs tillbaka. Men hallå, han skulle inte ens tänka sig tanken! Va fan! Allt känns som om det är förstört.
Han tror att alla problem löser sig me lite blommor på bordet. Jippi. Han i ett nötskal.
Dessutom hade han beställt en tröja åt mig som kom idag. MEN hur fan kan han beställa en medium? Ser jag så tjock ut? Dessutom borde han vet vilken storlek jag har på kläderna, va fan! Mer engagerad är han inte i mig än så.
De va inte precis det jag behövde just nu, känns som om allt är förstört... hur ska jag nu göra???
fet gris
Mamma frågar nästan varje gång jag träffar henne om jag gått ner mer i vikt. Naturligtvis ljuger jag och säger att jagt inte vägt mig på länge eller så säger jag att jag gått upp ett par kilo.
Jag är sån usel människa som ljuger mamma rakt upp i ansiktet. Vad har hon gjort för att förtjäna detta? Jag är så självisk som det bara går, jag tänker inte alls på att hon skulle bli alldeles förstörd om jag skulle läggas in på behandling igen. Jag vägde iof 10 kilo mindre när jag hamnade på behandling förra gången, så jag har några kilo på mig och sen gäller det att försöka dölja det ännu mer än förra gånen. Då jag inte lyckades alls.
Jag förstår överhuvudtaget inte varför dom engagerar sig i mig, jag som inte trivs när jag äter. Dom kan ta nångon annan som är i större behov av vård än mig. Jag mår bara prima, förutom nu när jag är så uppblåst av 2 koppar kaffe, hur kommer det sig?
Början på ett bättre liv..
Än så länge går det kanon med min fasta. Jag drack 2 koppar kafe igår och lite vatten och idag har jag inte druckigt någontng faktiskt, men nu när jag tänker på det så känner jag mig törstig.
Jag känner ingen hunger eller sug efter mat. Så det går kanon, fast det bara är andra dagen med fastan. Jag älskar verkligen att känna hunger och att kunna motstå mat. Då vet jag att jag har hittat kontrollen igen. Men att tappa kontrollen kan gå snabbt. Jag är mer motiverad än någonsin och känner nu att jag kan klara av att fasta mig 5 kilo mindre.....livet travar på....
Nu ska jag ta mig ett stort glas vatten 
2009 början
Nu ska jag fasta ner mig 5 kilo och får endast dricka vatten, kaffe, te och ytterst lite zero. Sen när jag fastat ner mig ska jag lägga upp en sträng diet som jag ska följa till punkt och pricka (känns omöjligt med tanke på alla släktmiddagar men ska göra ett försök)
Ändra mitt kalori intag till max 80 per dag. Lägga upp en budget, hur mycket jag får inhandla mat för i måndaden.
Det är en början, låter inte omöjligt med start från och med nu.........
Några timmar kvar..
Ikväll ska jag vara med kompisar och äta mat och försöka ha trevligt. Det är inte så himla roligt att försöka ha trevligt när man mår som man mår. Orkar inte med mitt liv längre!
Hur kommer detta sluta?
Just nu är det bara en enda stor virvelvind i min kropp....
Kunde det ha blivit värre?
Jag lyckades tyvärr inte begå självmord på sättet jag hade planerat. Istället hittade mamma mig och ringde efter ambulans och åkte till akuten på självaste julafton. Verkligen spännande att fira jul på sjukhuset. Men jag slapp ju all julmat, så lite possetivt förde det med sig.
Nu är jag hemma igen, efter att dom skrivit ut andidepressiva medel, insomningstabletter + en passa annat. Vården i dagens läge är ju inge vidare. Och så sj'lvklart ska jag fortsätta prata hos min psykolog. Så kommer livet fortsätta som vanligt, med sjukskrivning som följd.
Nyår börjar närma sig, vilken fin start jag kommer få på det nya året. Börjar med att äta en massa tabletter och sjukskrivning. Hur kommer år 2009 fortsätta?
Allt är förjävligt!
Det känns så tomt inom mig, jag har inget att hämta. Dessutom klarar jag inte ens av att fasta dom dagarna jag sa. Jag bara ljuger för mig själv.
Ibland undrar jag varför jag bara inte tar livet av mig, det är ju så lätt när man är motiverad. Men då kommer mitt dåliga samvete där igen, mamma kommer ju bli helt knäckt *suck*. Det känns som om jag bara lever för 3 saker: mamma, tjäna ihop pengar så jag får tak över huvudet och strävan efter att ha kvar ana i mitt liv.
Vem vill vara kompis med en som har anorexia och dessutom självmordstankar? Absolut ingen
Helt slut!
Men jag har ju bestämt mig att jag inte ska äta förräns på torsdag då de är nå jäkla fika med tårta, Sen är det ju julbord på lördag som mamma ska bjuda på. Så då får jag mat så det räcker. Men ibland känner jag att jag bara vill ge upp, speciellt när man känner att energin i kroppen är slut. Orkar liksom inte ens gå i 10 minuter förräns jag börjar flåsa och bara vill sätta mig ner och somna. Nu är det jobbigt, men min kropp ska inte få som den vill..
Dag 3
Idag har det blivit 50 + 50 minuters promenad, 100 situps och så kommer det bli 100 situps senare ikväll. Just nu orkar jag inte ett skit. Jag har inte sovit så bra i natt och skulle jag lägga ner huvudet på en kudde nu, skulle jag somna på studs.
Ana is back
Lite vatten igår och så fortsätter det idag med. Hittils har det blivit 20 minuter på step up brädan, 100 situps och 100 rygglyft. Sen skotta jag jättemycket snö så jag blev helt slut, så lite motion och träning harjag fått idag. Jag är riktigt nöjd.
Från imorse så har jag gått ner ½ kilo, fast de är ju bara vattenvikt. Men ändå, ½ kilo är ½ kilo *L*
Undrar om jag kan gå ner ytterligare ½ kilo tills måndag då jag har min vägningsdag som jag skriver upp vecka för vecka. Man kan ju alltid drömma *s*.
Det känns som att ana svek mig under några veckor och funderade på om ana skulle övergå till mia. Men det känns som att jag är tillbaka igen med mitt tänkande och motivation + motion..
