Mitt ana liv

En i min släkt håller på ta sig ur ett alkoholberoende och går på ett beroendecenter. Han själv och vi i min släkt, som vet om hans beroende, tycker att de går förvånansvärt bra för honom. Tills idag .

Vi hade en liten släktträff, och då började de med att en tog med sig whiskey(stavas?), alla vet som sagt inte om hans beroende och att han går på behandling. Han ställde undan den i skåpet. Då skännde jag en otrolig lättnad inombords och jag var jätteglad, tills vi satt oss och åt. Då tog han med öl. Jag kännde tårarna bara ville fram, men gjorde mitt bästa för att hålla dom borta.

Om jag börja gråta vid bordet så skulle dom som inte vet om hans problem med alkohol börja undra vad som pågår. Det förstörde hela min dag

Jag försökte hålla humöret öppet, men dom såg in i mina ögon och alla viste att de va något som va fel. Men jag skyllde på att jag var trött, eftersom jag jobbat under natten och inte fått sova ut. Så jag fortsatte och hålla masken så gott jag kunde.

När jag kom hem började jag storgråta. Vet inte vad jag ska ta mig till, vill han verkligen komma in i gamla vanan igen med spriten

Dessutom tog han fram whiskeyn och drack slut på allt tillsammans med en annan

Fy fan vad besviken jag är! Och här försöker man hjälpa honom och stötta in i de sista och så kan de förstöras på en enda dag. Om beroendecentret får reda på att han druckigt så kan de ju vara så illa att han inte får gå kvar, då kommer han ju absolut in i de vanliga takterna igen. Han som tom sa till mig i torsdags att han var så glad att jag fick upp ögonen på honom och nästan tvingade honom till att skaffa hjälp. Va fan ska jag mer kunna göra för att det inte ska bli värre  *suck*