Några timmar kvar..

Endast några timmar kvar på 2008. Detta året har varit helt galet. Och år 2009 börjar inte mycket bätre det heller. en sjukskrivning pga min depression och situation. Jippi.

Ikväll ska jag vara med kompisar och äta mat och försöka ha trevligt. Det är inte så himla roligt att försöka ha trevligt när man mår som man mår. Orkar inte med mitt liv längre!

Hur kommer detta sluta?

Jag var till min psykolog idag och pratade hur jag känner och mår. Men jag tyckte det inte gav något resultat idag. Varför kan jag inte bara få dö när jag själv vill dö? Alla lägger sig i saker som dom inte har med att göra! Vad trött jag blir. Nu när denna gången inte lyckades, kommer jag garanterat göra ett nytt försök och lyckas med det jag vill. Då ska ingen kunna stoppa mig, jag vet ett bättre och lättare sätt än förra gången. Nu ska jag bara komma till skott och sätta ut en lämplig tidpunkt för detta.

Just nu är det bara en enda stor virvelvind i min kropp....

Kunde det ha blivit värre?

Jag lyckades tyvärr inte begå självmord på sättet jag hade planerat. Istället hittade mamma mig och ringde efter ambulans och åkte till akuten på självaste julafton. Verkligen spännande att fira jul på sjukhuset. Men jag slapp ju all julmat, så lite possetivt förde det med sig.

Nu är jag hemma igen, efter att dom skrivit ut andidepressiva medel, insomningstabletter + en passa annat. Vården i dagens läge är ju inge vidare. Och så sj'lvklart ska jag fortsätta prata hos min psykolog. Så kommer livet fortsätta som vanligt, med sjukskrivning som följd.


Nyår börjar närma sig, vilken fin start jag kommer få på det nya året. Börjar med att äta en massa tabletter och sjukskrivning. Hur kommer år 2009 fortsätta?


Allt är förjävligt!

Tårarna bara sprutar ut och det är ingen som lyssnar. Men varför ska man lyssna på mig? En pladdrande anorexia gås som inte hår något här på jorden att göra.
Det känns så tomt inom mig, jag har inget att hämta. Dessutom klarar jag inte ens av att fasta dom dagarna jag sa. Jag bara ljuger för mig själv.

Ibland undrar jag varför jag bara inte tar livet av mig, det är ju så lätt när man är motiverad. Men då kommer mitt dåliga samvete där igen, mamma kommer ju bli helt knäckt *suck*. Det känns som om jag bara lever för 3 saker: mamma, tjäna ihop pengar så jag får tak över huvudet och strävan efter att ha kvar ana i mitt liv.

Vem vill vara kompis med en som har anorexia och dessutom självmordstankar? Absolut ingen








 

Helt slut!

Nu är det fjärde dagen på min fasta, och jag känner att jag är helt slut i kroppen. Gick en promenad på 50 minuter och nu sitter jag här med ett glas vatten och känner att jag bara vill sova. Jag har ignen energi i kroppen och tänker på mat hela tiden. Sitter just nu och tuggar ett tuggimmi, så de hjälper lite iaf.

Men jag har ju bestämt mig att jag inte ska äta förräns på torsdag då de är nå jäkla fika med tårta, Sen är det ju julbord på lördag som mamma ska bjuda på. Så då får jag mat så det räcker. Men ibland känner jag att jag bara vill ge upp, speciellt när man känner att energin i kroppen är slut. Orkar liksom inte ens gå i 10 minuter förräns jag börjar flåsa och bara vill sätta mig ner och somna. Nu är det jobbigt, men min kropp ska inte få som den vill..

Dag 3

Det går fortfarande trålande. Idag har jag fått i mig flera glas vatten, fler glas än vad jag hade räknat med.. hmm.. Jag blir så svullen om magen om jag får i mig förmycket vätska. Men samtidigt så kan man inte vara utan vatten.

Idag har det blivit 50 + 50 minuters promenad, 100 situps och så kommer det bli 100 situps senare ikväll. Just nu orkar jag inte ett skit. Jag har inte sovit så bra i natt och skulle jag lägga ner huvudet på en kudde nu, skulle jag somna på studs.  

Ana is back

Nu äntligen känner jag att ana i mig är tillbaka! Det är andra dagen på min fasteperiod och än så länge går allt super!

Lite vatten igår och så fortsätter det idag med.  Hittils har det blivit 20 minuter på step up brädan, 100 situps och 100 rygglyft. Sen skotta jag jättemycket snö så jag blev helt slut, så lite motion och träning harjag fått idag. Jag är riktigt nöjd.

Från imorse så har jag gått ner ½ kilo, fast de är ju bara vattenvikt. Men ändå, ½ kilo är ½ kilo *L*
Undrar om jag kan gå ner ytterligare ½ kilo tills måndag då jag har min vägningsdag som jag skriver upp vecka för vecka. Man kan ju alltid drömma *s*.

Det känns som att ana svek mig under några veckor och funderade på om ana skulle övergå till mia. Men det känns som att jag är tillbaka igen med mitt tänkande och motivation + motion..

Fastan börjar..

Från och med idag har jag tänkt fasta till den 20 december. Tyvärr så vet jag redan att en dag spricker, på torsdag, då jag vet att det kommer bli tårta. TYVÄRR.
Den 20 december har mamma beställt julbord och ska bjuda mig *gah* så det är bäst att fasta tills dess och hoppas man går ner något som man sedan ska fylla med fett, hemska tanke!


Hittils har det blivit ½ glas vatten. Och så har jag gjort 20 minuters övning på step up brädan, 100 situps och 100 rygglyft.
Har planerat 20 minuter yttligare på step up brädan, 100 rygglyft och 100 situps igen. Jag hade även planerat in en promenad, men jag är hos mamma just nu och det snöar och är inte nå bra stigar här i närheten som jag kan gå på. Fast plumsa i snö hade ju varit en bra motion. Men då kommer min lata sida in...


Livet kan dra åt helvete!

Det går skit just nu. Jag äter som en gris, motionerar inte så mycket som jag skulle behöva. Står still i vikt och så har vi alla traditioner som också är åt helvete.

Nu har det gått ½ år sen jag pratade med pappa. Men det börjar kännas nu när det går mot jul och alla våra traditioner vi brukar ha. Mamma och jag försöker ju göra det vi brukar innan jul och så, men det är inte samma sak som förr. Sitter just nu och lyssnar på pappas låt som han tycker är så fin, O helga natt med Tommy Körberg. Samtidigt som jag kikar på kort och mins alla stunder vi hade tillsammans. Med tårar i ögonen.

Önskar att allt va som vanligt, innan dom skildes. Samtidigt som jag inte gör det. Vi slipper alla bekymmer med polisen och att han inte super sig full som en åsna på midsommar. Fast han tycks ha glömt bort mig helt och hållet, då han har en ny familj och bryr sig inte om ett skit hur jag mår. Hade han gjort det så hade han hört av sig, utan undanflykter.
Om han mot all förmodan skulle kontakta mig igen, då får jag ta ställning om jag överhuvudtaget vill ha kontakt med honom igen. Allt efter han har gjort mot mig. 

Jag hatar jul! De är en mörk helg....

 



motivation?1?

Vart har min vilja att fortsätta kämpa tagit vägen? Vart är min motiovation? Idag har det faktiskt blivit mycket på matfronten. Först frukost vid 9.30 på praktikplatsen, sen lunch 12.30 och efter det fika med tårta och kakor och efter alla måltider har jag sprungit till toaletten och spytt..

Undrar om dom börjar få misstankar på praktikplatsen. Har flera år av ana börja övergå till mia? HJÄLP! Jag har 4 dagar kvar på praktikplatsen, 4 dagar! Det är ingenting, men hur mycket fett finns det inte där! Jag vill verklign inte pula i mig något imorgon, men det är inte så enkelt när folk står som hökar över mig..

Vart är mitt ana?





Skit också!

Imorse när jag klev upp visade vågen ½ kilo mindre än igår kväll. Nu har jag precis vägt mig igen och vågen visar + ½ kilo. Vad trött jag blir på att pendla upp och ner hela tiden. Det beror ju självklart på att jag fått i mig lite vätska och ytterst lite mat under dagen, men hallå ½ kilo är rätt mycket tycker jag.

Känner mig just nu som en boll, kan rulla fram som jag inte gjort nå annat i hela mitt liv.
Dessutom kom mamma med förslaget att hon skulle bjuda mig på julbord eftersom jag går ut min utbldning till jul. Alltså julbord, tycker det är bortkastade pengar. Bortkastade pengar på mig.

SHIT!  Vad ska jag göra? Här är mamma snäll och ska bjuda mig på julbord, och så kommer jag som en bortskämd snorunge och blir inte ett dugg glad. Nästan arg. Jag känner mig så taskig mot henne, men Ana är så starkt.
Suck, vad ska jag ta mig till?

300 spänn är mycket bortkastad på julbord åt mig, jag som knappt får ihop till en tallrik på ett julbord för 25 kr, och då är de MYCKET mat gämnfört mot vad jag i normala fall brukar få i mig....

fortfarande...

Sen igår morse har jag haft ont i huvudet till och från. Jag har ätit en varma koppen och lite grönsaker gjorda i ugn, och naturligtvis har jag pimplat i mig huvudvärkstabletter. Men det vägrar ge sig, min kropp har bestämt sig för att jag ska ha ont i huvudet, så de hjälper inte vad man än gör..

Imorse vägde jag mig och hade gått ner ½ kilo till, jag vägde mig även när jag kom hem från praktiken och vågen visade fortfarande ½ kilo mindre trotts att jag pimplat en JÄKLA massa vatten. Det känns bra!

Nu ska jag unna mig ½ dl varm glögg i sällskap med mamma..

usch vilken morgon!

Vaknade imorse av att mobilen ringde. Jag orkade inte svara så jag lät det bara ringa på. Kännde att jag hade jätte ont i huvet och en biverkning av de mådde jag illa.
Jag vet att det beror på att jag inte äter speciellt mycket, men min kropp SKA inte vinna. Det roligaste med att jag har ont i huvet eller bli aå hungrig att jag mår illa är att jag kämpar ännu mer då. Jag blir så taggad och får en kick av de att jag kan kontrollera mitt intag ännu mer. Samtidigt som det inte alls är roligt att må dåligt så är det bra för min del. 

Jag vägde mig imorse mina 4 kilo, som jag drog på mig när jag började praktiken, är äntligen borta! Nu är jag tillbaka igen, känner mig mer motiverad än någonsin. Jag kommer klara av det och jag SKA KLARA AV DET!








 

RSS 2.0