nu sitter jag här igen
Dom här dagarna har jag inte gjort så mycket, gått mellan soffan, sängen och gett katterna mat lite då och då. Jag verkligen hatar mitt liv just nu, en >>pissråtta<<. Det är verkligen fint att folk trampar på en som redan ligger. Jag pratade med mamma idag, eftersom jag kom ihåg att jag ska besiktiga bilen på tisdag. Så hon har tyvärr lappen med med tiden.
Jag ringde henne om tiden de på tisdag och som svar fick jag: "Hur ska jag kunna veta de, jag har inte lappen här och jag sa vilken tid det var förut när vi pratade. Fan vad slarvig du är, du måste börja skriva upp saker och ting så att du inte glömmer. Du får börja ta ansvar för ditt liv och stå på egna fötter".
SNÄLLT mamma, tack för hjälpen. När hon behöver ha hjälp med sin bil kommer hon allt som ett skott, eftersom hon aldrig i hela sitt liv behövt fylla på luft i däcken. Så nu när hon behöver ha luft i ena däcket så kommer hon till mig. Men jag ska minsan klara allt själv. Det är inte så konstigt att jag blivit den personen jag blivit.
Ana är fortfarande på rymmen, hon har övergått till något jag inte ens vet själv. Först äter jag när jag vaknar, vaknade vid 4 i morse, och äter frukost för att sen vid lunch försöka få ana tillbaka, och sen på kvällen sitter ajg där igen med en gaffel i munnen. Vad de klassas som vet jag inte. Men så mycket vet jag att det inte är likt mig.
Nu känns det som att jag sitter här alldeles egotrippad och baar skrier om mig och mitt liv, men jag vet att det är många andra som är i samma tjocka äckliga gröt. Men det känns som om man är ensammast i världen och försöker ensam kämpa mot alla inkräktare som vill bestämma över andra..........
Nog med babbel och tycka-synd-om-sig-själv nöt.
Nu ska jag ta mig en sobril och försöka slappna av. Klockan är inte ens 19.30, men jag orkar inte med detta längre, det är bättre att försöka sova någon timme och hoppas på en vädning på livet snart ska komma. Men det gör den väll aldrig......
Bädda ner mig i sängen och hitta tröst hos nallen, nu när min idiotiska sambo är på vift
som värst...
Men jag klarar inte ens av att ta livet av mig. En misslyckad person från början till slut. Varför finns det liv på jorden, det man gör är att dö i slutändan iaf. Alla tjatar på mig. Det känns som om jag kommer längre och längre ifrån mamma också efter det med skilsmässan mellan mina föräldrar och jag har ingen kontakt med pappa heller. Jag tror att mamma och jag kommer tappa den goda kontakten med, vi som har varit så tät fram tills nu. Men nu känns det som att hon också trycker ner mig.
Jag har även förlorat Ana, så det är alltså ingenting som går som det ska. Min status på livet just nu: okontrollerat.
Mina vänner ser mig alltid som stark person som har kontroll på livet. Men i min ensamhet sitter jag och gråter som ett otröstligt barn.
Jag hade trott att skriva ner detta skulle få mig att må lite bättre, men det är snarare ett bevis på att mitt liv är misslyckat. VARFÖR LEVA?
börjar undra...
Men det är ju bara struntprat. Om man har viljan och motiovation så kan man visst gå ner mer än 10 kilo. Så jag fattar inte vad den pladdrande läkaren pratade om. Det är ju jättemånga som klarar av att gå ner 10 kilo. Ibland börjar jag undra hur vissa tänker. Det låter bara så sjukt att man kan säga något sånt.
När man tror sig ha en riktig vän...
Hela denhär dagen är skit! Fick veta av min s.k. pojkvän att han har varit otrogen med min allra bästa vän, som jag trodde hon va. Hur fan kan man ligga med sin kompis pojkvän? Framför allt hur kan man vara otrogen och fortfarande ha kvar samvetet?
Otrohet är bland det värsta jag vet. Jag som trode detta förhållande va ganska skapligt.
Han säger att han ångrar sig och skulle vilja att klockan drogs tillbaka. Men hallå, han skulle inte ens tänka sig tanken! Va fan! Allt känns som om det är förstört.
Han tror att alla problem löser sig me lite blommor på bordet. Jippi. Han i ett nötskal.
Dessutom hade han beställt en tröja åt mig som kom idag. MEN hur fan kan han beställa en medium? Ser jag så tjock ut? Dessutom borde han vet vilken storlek jag har på kläderna, va fan! Mer engagerad är han inte i mig än så.
De va inte precis det jag behövde just nu, känns som om allt är förstört... hur ska jag nu göra???
fet gris
Mamma frågar nästan varje gång jag träffar henne om jag gått ner mer i vikt. Naturligtvis ljuger jag och säger att jagt inte vägt mig på länge eller så säger jag att jag gått upp ett par kilo.
Jag är sån usel människa som ljuger mamma rakt upp i ansiktet. Vad har hon gjort för att förtjäna detta? Jag är så självisk som det bara går, jag tänker inte alls på att hon skulle bli alldeles förstörd om jag skulle läggas in på behandling igen. Jag vägde iof 10 kilo mindre när jag hamnade på behandling förra gången, så jag har några kilo på mig och sen gäller det att försöka dölja det ännu mer än förra gånen. Då jag inte lyckades alls.
Jag förstår överhuvudtaget inte varför dom engagerar sig i mig, jag som inte trivs när jag äter. Dom kan ta nångon annan som är i större behov av vård än mig. Jag mår bara prima, förutom nu när jag är så uppblåst av 2 koppar kaffe, hur kommer det sig?
Början på ett bättre liv..
Än så länge går det kanon med min fasta. Jag drack 2 koppar kafe igår och lite vatten och idag har jag inte druckigt någontng faktiskt, men nu när jag tänker på det så känner jag mig törstig.
Jag känner ingen hunger eller sug efter mat. Så det går kanon, fast det bara är andra dagen med fastan. Jag älskar verkligen att känna hunger och att kunna motstå mat. Då vet jag att jag har hittat kontrollen igen. Men att tappa kontrollen kan gå snabbt. Jag är mer motiverad än någonsin och känner nu att jag kan klara av att fasta mig 5 kilo mindre.....livet travar på....
Nu ska jag ta mig ett stort glas vatten 
2009 början
Nu ska jag fasta ner mig 5 kilo och får endast dricka vatten, kaffe, te och ytterst lite zero. Sen när jag fastat ner mig ska jag lägga upp en sträng diet som jag ska följa till punkt och pricka (känns omöjligt med tanke på alla släktmiddagar men ska göra ett försök)
Ändra mitt kalori intag till max 80 per dag. Lägga upp en budget, hur mycket jag får inhandla mat för i måndaden.
Det är en början, låter inte omöjligt med start från och med nu.........
