Mitt ana liv

Ja det är fortfarande inte någon förändring sen sista gången jag skrev. Allt är upp och ner vänt och jag har bara en önskan: att vilja dö.

Dom här dagarna har jag inte gjort så mycket, gått mellan soffan, sängen och gett katterna mat lite då och då. Jag verkligen hatar mitt liv just nu, en >>pissråtta<<. Det är verkligen fint att folk trampar på en som redan ligger. Jag pratade med mamma idag, eftersom jag kom ihåg att jag ska besiktiga bilen på tisdag. Så hon har tyvärr lappen med med tiden. 

Jag ringde henne om tiden de på tisdag och som svar fick jag: "Hur ska jag kunna veta de, jag har inte lappen här och jag sa vilken tid det var förut när vi pratade. Fan vad slarvig du är, du måste börja skriva upp saker och ting så att du inte glömmer. Du får börja ta ansvar för ditt liv och stå på egna fötter". 

SNÄLLT mamma, tack för hjälpen. När hon behöver ha hjälp med sin bil kommer hon allt som ett skott, eftersom hon aldrig i hela sitt liv behövt fylla på luft i däcken. Så nu när hon behöver ha luft i ena däcket så kommer hon till mig. Men jag ska minsan klara allt själv. Det är inte så konstigt att jag blivit den personen jag blivit.

Ana är fortfarande på rymmen, hon har övergått till något jag inte ens vet själv. Först äter jag när jag vaknar, vaknade vid 4 i morse, och äter frukost för att sen vid lunch försöka få ana tillbaka, och sen på kvällen sitter ajg där igen med en gaffel i munnen. Vad de klassas som vet jag inte. Men så mycket vet jag att det inte är likt mig. 


Nu känns det som att jag sitter här alldeles egotrippad och baar skrier om mig och mitt liv, men jag vet att det är många andra som är i samma tjocka äckliga gröt. Men det känns som om man är ensammast i världen och försöker ensam kämpa mot alla inkräktare som vill bestämma över andra..........