Osynlig
Just nu vill jag bara sjunka ner i det tomma intet och aldrig mer återvända. Allt känns åt helvete, varenda dag är en ond cirkel som det aldrig kommer att finnas ett slut på.
Varför kan alla utom jag?
En intressant fråga. Jag vill bara dö, men det finns något inom mig som säger "stopp". Jag har så många knep som skulle kunna avsluta livet från en minut till den andra. Men varför tar jag inte chansen när jag har den? Är det för att jag vet att en person skulle bli hemskt ledsen, och som jag inte skulle kunna göra besviken.
Men varför ska jag alltid vakna i en mardröm som jag aldrig skulle kunna ta mig ur pga att jag inte vill göra en person besviken och olycklig?
Pratade med en Jihovas (stavning?) inatt, eftersom jag tycker det är lite intressant hur dom har sin värderingar. Han sa att jag som är ateist inte tror på ett liv efter döden och om det blev så skulle det vara hemskt. Därför sa han att om det blir som han tror, att det finns ett liv efter döden, är det betydligt bättre.
MEN jag vill dö och aldrig komma tillbaka nå mer, hur kan då han komma och säga att jag borde tycka det är bättre, om hans tro efter döden, när jag bara vill dö och vila i frid.
Det går inte en endaste dag utan att jag börjar grina, men som vanligt är det ju något som inte stämmer med mitt jävla huvud. Jag är ju inte "normal" som dom flästa. Vad nu normal betyder.
Att vara normal är väll att göra som alla andra. Se lika dan ut, ha lika dana kläder, att inte sticka ut utan vara neutral. Sen när det kommer en och sticker ut då blir den kallad både de ena och det andra. Det snackas skit bakom dennes rygg osv.
VEM har sagt och kommit på att det är normalt att ha ett BMI mellan 20 och 25 och att man är underviktig när man har ett BMI på under 20 (Det skiljer sig på BMI skalorna på olika sidor) ? Alltså som jag tror i det flästa fall vill vi människor inte vara den andra lik. Dessutom skulle det bli otroligt tråkigt om alla lyssna på samma musik. Så jag tror det inte är roligt alls att vara s.k. "normal".
Otroligt skönt att skriva av mig! Men mitt grubbel kommer aldrig att försvinna.....
